Min dotter vaknar en gång per natt och vill ha en slurk välling. Vaknar är väl en överdrift, ungen halvsover sig igenom äteriet,
Det börjar med att hon rullar i sängen. Snabbare och snabbare far hon omkring, som en kavel ungefär. Detta vet jag eftersom jag är en madrassmamma. Vi har madrasser på golvet så alla kan få plats i "sängen".
Nåväl, ungen rullar och jag får ömsom fötter ömsom händer i ansiktet. Alternativt är att hon pressar upp sina fötter i ryggen på mig.
Så, jag bestämde mig för att nu är det slut på vällingen mitt i natten. För min skull eftersom jag är trött på att glo på Survivor ända in på morgonkvisten, jag kan ju inte somna om lika snabbt. Men givetvis också för Ophelias skull.
Jag tror att jag plöjde stigar i parketten av mitt vandrande. Ophelia blev inte ledsen, hon blev förbannad!
Hon skulle ha välling, och det NU!
Det blev föga någon välling eftersom mamma har en vilja av stål och envishet som kan räknas till naturkatastrof.
Jag var trött, Ophelia var trött....kaffe!
Jag stjälpte i mig två stora koppar på raken. I min förvirrade hjärna så ska jag ta bättre tag om Ophelias rumpa och tänker inte på att det fortfarande är lite kaffe i glaset. Det rinner givetvis ner på golvet där jag sätter min ytterst bekväma och hälsosamma toffla.
Vi glider på tofflan och tiden står liksom stilla där mitt i natten, i vällingens battalj och krigszon.
Det sjuka är att benet är som en stolpe, den är lite bakåtlutad men annars spikrak. Det benet blider vi på, snabbt!
Ophelia vaknar givetvis till av ren förskräckelse och skriker av förvåning.
Själv är jag stum.
Nåväl, ungen somnade klockan 1.30 och jag låg och hade dårhusblicken tills klockan fyra på morgonen.
Vi får se hur det blir i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar