De farliga människorna.

Skulle jag vilja påstå att oftast inte är blottaren eller den läskigt psykiskt sjuka människan.
Rent jävla ondska är när folk inte bryr sig, jag skiter i vilken anledning folk har, högaktningsfullt.
När en stor grupp med människor inte agerar så tillåter dessa så kallade onda människor att agera fritt i och med att de inte ingriper, ofta inte alls.
Det är slött och så fegt.

När en kvinna blir misshandlad i sitt hem så kommer med stor sannolikhet ingen vänlig granne att ingripa. Det är jobbigt och genant.
Genant...det här är paradoxalt. Vi försöker att lära våra barn att ge fan i att slåss, men det är ok att titta på när andra slåss och gör illa varandra.
Det är fel att plåga djur, och vi säger inget när vi ser att någons barn gör det. När det däremot brakar åt helvete och barnet gör illa en annan människa så skryter vi ofta tex " Ja det här såg jag för lääänge sedan". Ja, då kan det ju ha varit läge att agera redan då istället för när det faktiskt är för sent.

Är det genant att utmärka sig...? Jag antar att det är där skon klämmer. Man vill inte lägga sig i.
Det är ondska. Ondskans ena ansikte har just den attityden.
Det är pinsamt att så pass många saknar ryggrad.
Jag förstår att folk inte vågar gå ut sent en lördag. Det är antagligen ingen som kommer att ingripa om du hamnar i problem.

Det är läskigt.

Flocken mina vänner....det är bara en illusion.

The world is a dangerous place to live, not because of the people who are evil, but because of the people who don't do anything about it.

- Albert Einstein.

Trötthet, illamående och influensa.

Jag har och är till viss del fortfarande grymt trött. Det är föga förvånande eftersom jag är gravid. Jag mår också illa, rejält illa.
Det snurrar en hel del i skallen om vad jag skulle vilja skriva om men jag är fanemej för trött. Alla dessa idéer överröstas också ofta av högljudda tankar som "godis, glass, mat, MAT".
Min kära drake Ophelia har också drabbats av influensa men hög feber. Det innebär att man är mycket upptagen men att inte sova på nätterna.
Det är ganska intressant det där. De gånger man sover så är det mardrömmar som hägrar, eller att jag drömmer såpass övertygande att jag tror på det själv när jag vaknar upp. Jag tror alltså tio gånger per natt att jag hämtar panodil till min feberyrsliga dotter.

Jag hoppas, hoppas att natten blir bättre och att den där förbannade febern försvinner.

Att vara fet.

Jag har byggt bo i sängen. Det enda som fattas är egentligen teven och datorn för att det ska vara fulländat.
Min man springer och svettas fram och tillbaka till pizzerian eller ica så han kan införskaffa mig mer kalorier i form av fett eller socker.
Efter två dagars boande så tog jag ett gravtest och det var positivt. Lilla livet i magen är ju planerat, så det är vi jätteglada över.
Sanslöst egentligen, min man trodde att det hade slagit runt i skallen på mig innan vi visa att jag var gravid.
Jag är ju enormt dampig annars, men nu, nej, jag föredrar att vara fet i sängen.
Att vara fet innebär inte att man måste ha en större volym fett på kroppen när jag säger just "att vara fet". För mig betyder det att jag omöjligt kan proppa i mig mera mat, godis eller dryck. Efter det blir jag dåsig och är givetvis proppmätt. Det är den känslan jag menar, I love it! Kan inte få nog av den. Jag ligger där och är saligt fet och är nöjd med det.
Jag har givetvis aktiviteter för mig också samtidigt.
Jag gosar eller låter Ophelia krypa över mig, eventuellt biter hon mig eller sitter och snorar.
Jag stickar eller läser böcker, men mest blir det mamma eller gravid tidningar.
Mitt största bekymmer har varit om jag ska orka masa mig upp så jag kan glo på något avsnitt Big Love. Men det är ju löst nu eftersom hungern drev min arma kropp upp från boet.
Ah...där kommer visst pizzan!